Vad gör man när det är fredagkväll, hunden är avpissad, färgen fortfarande blöt sen gårdagen och man saknar nog med zinkvit för att påbörja en ny? Jo, man sätter sig och gör ett hundratal signaturer med pensel; japanese style. Sen tar man en halvtaskig bild med digitalkameran på härvan, målar linje för linje, drag för drag och schwung för schwung – digitalt.

Förr skrev jag ofta skrivstil och hade nog en ganska ansenlig penselföring gällande bokstäver, men när man vänjer sig vid ett tangenbord och där tankarna kommer ut i skrift i samma takt de tillverkas, jag då blir det svårt. Min morfar kunde det där. Begynnelsebokstäver som stod ut som konstverk var för sig och samma uttryck och grace i vardera tecken. Vackert så det förslog och makalöst i hastighet också för den delen.

Etát 2 på signaturen alltså. Min standard får låta stå för oljefärgen lär inte ha torkat imorgon heller, så jag återkommer med etát 3. Nu vet jag faktiskt inte vad jag ska göra, men det lutar åt ett spontant och figurativt inträde i sovkammarn där uttrycket för stunden är Pompes jaga-kor-på-grönskande-ängar-drömmar.