Om du har två påsar..
Sunday, December 13th, 2009Höger/vänster, då/nu, jag/du, svart/vitt osv.
Jag har alltid funnit intresse i antagonistiska motsatser eftersom de på ett plan uppmanar till ett ickenyanserat beslut till en av dessa. Alltså att man tvunget ska välja symboliskt mellan påse 1 och påse 2, men där man får med sig lite skit i varje och lite godsaker i varje. Man väljer den med mest godsaker och skiten man får med sig får man helt enkelt stå ut med och försvarar i andan av de överhängande godsakerna. Eller så ignorerar man nackdelarna.
Låt mig förtydliga; I politiken finns det två välbekanta grenar; höger och vänster. Varje åsikt ner till gräsrotsnivå kan du i princip klassa som höger och vänster.Vänsterpolitiker menar att välstånd är en blomma som gror ur bottenskiktet och förgyller sin omgivning uppåt, emedans högerpolitiker anser att välstånd är regnet som ovanifrån bevattnar blomman. Vad man inte betänker är att båda dessa basala ideologiska inriktningar innehåller nackdelar redan i sin mest basala form. Högern gillar att plaska i sitt eget vatten och vänsterns klängväxter virvlar sig ibland runt sin egen stam istället för uppåt.
Den här sortens logik återfinns inte bara i politiken, utan givetvis även i konsten. Eller, måleriet.
Om samtidskonsten framöver ligger i dödsryckningar, så återstår ju givetvis att bana väg för nästa steg. Och det är fler än en person som talar om en tillbakagång redan i dessa dagar. Antingen till det klassiska, eller bara moderna eller postmoderna. Kanske en hybrid. Eller bara retro grejer, som i musiken. Eller så kommer en helt ny era då skickliga målare får vänta i tamburen ytterliggare en period eftersom man lyckades förnya ett steg till. Eller så gör man som nu, att man helt enkelt fortsätter given stig genom ett landskap av klagosånger som muttrar att konsten blivit tråkig och enfaldig. Nöjda finns, men de är mer defensiva än tidigare kring sitt skötebarn Samtidskonsten.
Det är alltid intressant att skönja vad morgondagen har i sitt sköte. Man kan vara säker på att den kommer skilja sig från idag, men att försöka hitta logiken som leder fram till nästa epok i konsthistorien är meningslöst. Det vore enkelt att säga “allt är prövat, nu vänder vi”. Men lika enkelt är det att påstå att “nu fortsätter vi på given väg”. Likaledes finner man att när förändringar väl sker så är dessa barnsligt självklara, men bara från ett retrospektivt perspektiv.
Om jag skulle önska något av framtiden och dess logik så vore det trots allt en obarmhärtig utkristallisering av vänster- och högerindelningen.
Figurationer i somras blev av kulturvänstern traditionsenligt stämplat som traditionsenligt måleri i den högra fåran. En del tafatta och pinsamt okunniga kritiker menade extremhögern. Sen drogs paralleller till Duchamp och vänsterkonst och ingen kunde vara riktigt säker på om den slående kontrasten som Figurationer medförde, i själva verket kunde vara ett klockrent klassiskt vänsteralternativ i kontrast till sin egen tid. Den institutionella åsiktshegemonin (populärt uttryck, jag vet) jämförs alltmer som en liknande vapendragare till forna tiders akademism som impressionisterna bekämpade.
Så inte heller här kan man använda sig av den väl slitna antingen/eller-devisen då vänstern i nutid biter sig i svansen om man högerstämplar klassisk högerkonst. Bort alltså med den sortens indelning, om jag får be.
I liknelsen jag gjorde i indelningen, alltså påse 1 och påse 2, vill jag mena att vi istället öppnar båda, häller ut rasket och sorterar bra från dåligt.














I hela världen firas i år 200-årsjubileet av alla tiders pianokompositör Frédéric Chopins födelse. I en film av Jan Schmidt-Garré samlas en skara artister och intellektuella i det franska slott där mycket av Chopins musik kom till.
Hur tolkar man ett hus och hur personlig kan en bild av en byggnad egentligen bli? Fotografen Karolina Henke porträtterar arkitektur på ett nytt sätt i en utställning på Arkitekturmuseet.
I Soprum, en tvåmansföreställning med skarpa kontraster mellan rå energi och vila, fortsätter koreografen och dansaren Jukka Korpi sitt samarbete med musikern Sten Sandell.
I kväll samtalar Wisława Szymborskas översättare Anders Bodegård om hennes poesi med litteraturkritikern Ann Lingebrand, och skådespelaren Irene Lindh läser dikter ur poetens nya diktsamling på Södra teatern.
Ett besök i kalkbrottet Dalhalla bjuder på en näst intill magisk upplevelse. Den dramatiskt mäktiga miljön har en akustik som är unik, och det musikaliska utbudet är både djupt och brett.
Den amerikanske konstnären Frank Stella visar i sin sjunde separatutställning på Wetterling Gallery elva monumentala skulpturer som för vidare hans pågående utforskande av formvariationer i förhållande till rummet.
I dag får Mattias Anderssons nyskrivna relationsdrama Kontrakt med Gud med Ola Rapace och Maria Heiskanen i huvudrollerna premiär på Stockholms stadsteater.
Skulpturer som skenbart avbildar vardagliga ting utmanar på ett lekfullt och poetiskt sätt i Karin Ohlins utställning som öppnar i dag på Uppsala konstmuseum.
Hantverkarna är en historia om drömmen om den perfekta ytan, om renoveringen som det sista steget till lyckan - och om ett gäng helt hopplösa hantverkare. I morgon är det premiär på Dramaten för en ny version av pjäsen i regi av Gösta Ekman.
I sin nya utställning Stilleben, porträtt av manligheten 2010 utgår Árni Gudmundsson och Cristian Rieloff från klassiska och moderna bilder av manlighet.