Verket till Sjöfartsmuseet

Jag babblade förut här på bloggen om att jag skulle ställa ut på Sjöfartsmuseet i Göteborg, jag tänkte berätta kort om den utställningen och varför jag deltar. Det är en samlingsutställning där hela vinsten går till välgörenhet. Det roliga med denna utställning och en av anledningarna att jag är med är att alla deltagare måste måla sina konstverk på en skateboard.

Jag tyckte det lät utmanande att tvingas till en avlång komposition och försöka hitta på ett motiv i det formatet, jag gjorde min bräda helt utan regler så jag formsågade den efter mitt motiv. Utställningen pågår i 6 veckor, tydligen är det redan succé så det verkar som om den förlängs också.

Daniel Grunditz. Kommunikation. Oljemålning på skateboard. 2010

Detta inlägg har 2 kommentarer Läs och kommentera här

Just nu, nojja på rysk musik

Just nu så har jag fått någon sorts nojja på Rysk musik, jag vet faktiskt inte själv varför, men jag tycker att det finns något där som påminner om när man läser en tung dikt. En otrolig känsla som berör på något sätt. Visst det kanske inte är något som man ska sätta på i högtalarna när man ska fest, eller ja va fasen det kanske man ska

Här kommer АЛЕКСЕЙ ГОМАН med låten РУССКИЙ ПАРЕНЬ,(Ryska män,typ) när man ser killen som sjunger, så tror man att han sjunger om någon danskväll med sin käraste, typ Sven Ingvars eller något liknande. Men nä då. Den här låten handlar om att ryska pojkar inte kan brinna eller dö och så vidare. Fantastiskt! Kolla även in publiken, vilket jäkla ös, haha.

Här kommer en till låt, jag kan inte sluta lyssna på den. Det är så tungt. Det känns som om man skulle kunna göra hela Goyas etsnings-svit efter att man har lyssnat på den här låten tre gånger. Känn bara på riffet 0.45 det är ju så vemodigt så att man nästan börjar grina, hehe.

Mihail Krug – Vladimirskiy Central

Nä, nu ska jag leta vidare efter lite mer rysk populärmusik.

Detta inlägg har 4 kommentarer Läs och kommentera här

Dygnet runt

Just nu så är det måleri dygnet runt, jag är precis klar med verket till utställningen på Sjöfartsmuseet i Göteborg. Men nu håller jag på med en annan grejj som måste vara klart på fredag, som vanligt är man ute i sista sekunden för att man ska pilla och ändra in i det sista. Bilden på verket till Sjöfartsmuseet kommer upp denna veckan här på bloggen.

Mina cigariller är slut och jag har 1 och en halv mil till närmaste affär, jag behöver cigariller när jag skapar Jaja, det ska väl gå det också. I ateljén är det Empire of the sun som gäller denna veckan som inspiration. Jag slänger med två videos med dem som är jäkligt *Arty och sen en video med Mgmt. Riktigt skönt att ha i bakrunden när man skapar. Så släng upp fötterna på bordet, slappna av och njut

Detta inlägg har Inga kommentarer Läs och kommentera här

Rubens och Van Dyck på Nationalmuseum

Igår var jag på Nationalmuseum och kollade in den nya utställningen om Rubens och Van Dyck. det är alltid så skönt att insupa atmosfären på Nationalmuseum, man blir fylld av inspiration och varenda gång vill man bara springa till ateljén för att testa på någon liten teknisk grejj eller en färgkombination som man har hittat i någon gammal mästartavla.

Måleriet som herrarna står för är mest intressant i en teknisk aspekt, jag kände mig inte så där extremt imponerad av Rubens om jag ska vara ärlig. Däremot så är Van Dycks realism väldigt intressant. Extra kul var det att se tavlorna ur synvinkeln Camera obscura. Det var en tavla som hade en figur i bakrunden, där hela ansiktet var exponerat lite från sidan, helt perfekt men utdraget och avlångt. Det finns lite sådana exempel när man tittar på de gamla verken om man har Camera obscuran i bakhuvudet.

Stilarna kändes ganska ointressanta tyckte jag, små änglar som halkar omkring bland massor av frukter känns ju inte så jätteintressant längre och Van Dycks tavlor var inte mer än just torra porträtt. Men man förstår självklart att man på den tiden var tvungen att ta alla beställningsjobb som gick. Men det är synd att hela hans stil stannar vid porträtt och inte lite mer utsvävningar, det hade kunnat gjort att hans verk skulle varit ännu intressantare.

Som vanligt när man är på Nationalmseum så kändes de nordiska målarnas avdelning mest intressant. Det fanns lite tavlor av Zorn och Carl Larsson som var tvugna att inspekteras på 1 cm avstånd, ni vet sådär nära så att vakterna nästan kastar ut en till slut

Nu ska det målas.

Detta inlägg har 3 kommentarer Läs och kommentera här

Kanske dags att måla till utställningen på Sjöfartsmuseet

Så här jäkla stökigt är det i ateljén efter en veckas intensivt målande.

Idag när jag var på väg till ateljén så kom jag på att jag ska vara med på en samlingsutställning på sjöfarts museet i Göteborg om ungefär 3 veckor. (Jag återkommer med närmare datum inom kort). Jag har skjutit upp det verket som jag ska ha med där, för att jag har väntat på material. Jag har i och för sig en färdig skiss och materialet har kommit, så nu väntar duken på att bli ifylld med dess allsköna kulörer Men det gäller ju att göra det med.

Jag har hållit på med en tavla hela veckan som jag omöjligt har kunnat släppa, samtidigt känner man trycket av andra saker man måste göra. I tavlan återstår det ett litet parti där himlen är i bilden där jag blir förbannad när jag ser det. Jag vill faktiskt förstöra tavlan haha, även att allt annat är väldigt lyckat. Men jag ska ut nu och försöka åtgärda detta på en gång. Efter det så måste jag försöka komma ifatt med tavlor som jag måste göra. Det är svårt att måla under piskan, men ibland kan det omvandlas till positiv stress och man skapar och kommer på idéer som man kanske inte skulle om man hade obegränsat med tid.

Detta inlägg har 414 kommentarer Läs och kommentera här

Intensivt måleri utan dess like

Den här veckan har varit intensiv med måleri hela dagarna. Det går löjligt bra och på bara 3 dagar så har jag nästan klart en ny tavla. Ibland flyter allt bara på och ma går framåt utan hinder, då är det skönt att vara målerist. Jag förbereder inte så mycket innan jag börjar måla, utan jag låter impulser styra kompositionen och innehållet i tavlorna. Det gör att man själv inte vet hur verket ska sluta eller innehålla förrän det är helt klart, det gör måleriet mer spännande och det är hela tiden öppet för förändringar.

Jag har även hittat en ny artist som jag spelar i ateljén, det är Francis & the lights. Här kommer 2 videos med dem.

Detta inlägg har 19 kommentarer Läs och kommentera här

Att tänka själv

Nu har jag rekat rummet till min Camera obscura, jag har även beställt en lins så att man få in bilden i det mörka rummet. Förhoppningsvis kommer linsen nästa vecka, så att man kan fortsätta på experimentet.

I går satt jag och tittade på intervjuer med Johhny Lydon/Rotten. Det är väldigt intressant att titta på den killen för även att han är skitjobbig och uppenbarligen lider av svår Adhd, så är han väldigt vettig. Han säger saker som varje konstnär borde ta till sig och alltid följa, till exempel så säger han att han bryr sig inte om vad andra tycker om hans verk utan han gör dem för att han vill det. Sen är det kul om andra tycker om det med. Han säger även en väldigt viktigt sak och det är att bara man gör sin sak och man gör det riktigt bra, så kommer det alltid finnas folk som uppskattar det man gör.

Jag tycker det är viktiga saker i en värld som konstvärlden, där det råder kritik och en ändlös jakt på nåt nytt. Jag tror personligen att konstvärlden skulle bli intressantare om konstnärenerna titta in i sig själva och utrycker det som de själva känner för, istället för att utrycka det som marknaden och kritikerna vill se.

Här kommer en skön intervju med Johhny.

Slänger även med en riktigt bra låt med PIL.

Detta inlägg har 13 kommentarer Läs och kommentera här

Kallt i ateljén

 Igår när jag glad i hågen gick ut i ateljén och skulle förbereda plats för Camera obscuran, så var det 4 grader därinne. Strömmen hade gått och värmepumpen hade inte slagits på efter det. Så jag plockade ihop lite block och pennor och tänkte att nu ska jag teckna för en gångs skull.

I vardagsrummet så har jag ett arbetsbord framför kaminen, så det var inte helt fel att sitta där och känna värmen och höra elden spraka medans man tecknade. Efter några timmars tecknande inser jag att det är det roligaste jag gjort på väldigt länge och att det svartvita ändå kanske är det ultimata mediet för att få fram en speciell känsla i verket, ungefär som svartvita foton. Jag tycker oftast att svartvita foton skapar mer dynamik och känsla än foton i färg.

Nu ska jag fortsätta att teckna och kommer jag fram till något så lägger jag upp bilden här lite senare.

Musiken som går varm idag medans jag målar är Allan Edwall.

Detta inlägg har 14 kommentarer Läs och kommentera här

Reka plats för Camera obscuran

Nu är man tillbaka till Gotland efter att ha varit i storstaden och träffat folk. Idag ska jag se var i ateljén var Camera Obscuran ska stå, det måste ju bli ett helt mörkt rum. Jag håller samtidigt på att plugga på hur man på enklast och bästa sätt bygger Cameran, jag är jäkligt peppad : )

Imorgon är det visst bröllop också för en kompis, så idag måste jag reka kostym och lite sådana grejjer, kanske rent av kommer ett foto på det idag eller imorgon. Nä nu ska jag ut i ateljén och börja mixtra, jag ska även ta och röka en fredagscigarr med. En Gran Corona som jag så vänligt har fått av en kompis.

Haf en trefvlig fredag  

Detta inlägg har 18 kommentarer Läs och kommentera här

Nä nu blir det att bygga om ateljén

Igår såg jag ett program om renässanskonst på tv, som vanligt så pratas det om vilka genier de var och de gick ut i olika miljöer och kom ihåg folket som de senare gjorde porträtt av, direkt ur huvudet utan förlaga. Alltså ärligt!!!! Kan inte bara konsthistorierna ge sig snart? Alla de gamla mästarna satt i sin ateljè framför sin Camera Obscura och målade, jag har tjatat om det innan men varför hålla på med historiefalskning.

Jag blir så tråkad av detta så att jag har bestämt mig för att bygga en riktig Camera Obscura i min ateljé. Jag ska bygga om ett helt rum, precis som Vermeer gjorde på den gamla glada renässansen. En annan anledning till att jag vill försöka mig på detta är att, då har man samma förutsättningar som de gamla mästarna hade och med det göra en kraftprövning för sig själv, rent tekniskt.

Självklart skulle det vara enkelt att köpa en projektor och använda sig av den tekniken för att få ett liknande resultat, men jag tänker gå Oldschool och se  hur man gjorde på den tiden då de riktiga måleristiska mästerverken utfördes. Kanske hittar man ett nytt sett att lägga upp sina bilder på.

Detta inlägg har 502 kommentarer Läs och kommentera här

Ich bin ein Ätzener (eller nåt liknande)

Det är full fart i ateljén, har dragit igång etsandet ordentligt igen. Känns otroligt skönt att bara tänka på form, svart eller vitt. När man målar oljemålningar är det så otroligt mycket att tänka på och framförallt att hela tiden blanda fram rätt kulör kan ju få en vansinning med jämna mellanrum. Jag kommer nog skicka upp en bild på den nyaste etsningen här, när den är helt klar.

I ateljén går just nu Kraftwerk på högsta volymen så att man får den där DDR industriella feelingen när man etsar Jag föredrar Kraftwerk på tyska framför deras engelska versioner. Det blir mycket hårdare då.

Jag hittade ett liveframträdande av Kraftwerk och man kan riktigt se hur folket i publiken undrar va fan det är dom tittar på. Titta in ansiktena på herrarna i gruppen, kan man se coolare ut.

Detta inlägg har 174 kommentarer Läs och kommentera här

Årets första verk, ett linoleumsnitt

Då börjar man bli  normal igen efter en riktigt blöt nyårsafton, kom hem vid 6 på morgonen och efter en sån natt tar det två dagar att bli normal igen. Igår påbörjade jag ett linoleum snitt, ingen aning om vad jag skulle göra, så jag började rita lite med en blyertspenna direkt på linoleumet. Sen blev det mer och mer roligt att karva, har inte gjort det på ett halvår eller mer.

Jag började med gubben, egentligen för att se hur man skulle kunna göra skuggor med kniven, sen bar det iväg av bara farten. Jag kommer att lägga upp det färdiga trycket om en vecka eller två, jag måste köpa större japanska papper innan jag kan trycka den färdiga bilden.

Här kommer en bild på linoleumskivan, Bilden kommer bli spegelvänd i det färdiga trycket.

Detta inlägg har 987 kommentarer Läs och kommentera här

Gott Nytt År

Ännu ett år har gått och jag är väldigt nöjd med vad jag har åstadkommit konstnärligt. Hela 09 har gått åt till att finslipa tekniker såsom etsning, träsnitt och oljemåleriet. Det känns som om jag har varit väldigt produktivt och jag närmar mig nu min slutliga stil som jag ska utveckla under många, många år framåt.  Den senaste oljetavlan blev klar i förrgår och blir det sista påskrivna verket 09. Ska bli ganska skönt med ett nytt år, det känns alltid som om man får en nystart.

Nu återstår bara att önska alla ett nytt kreativt nytt år och lycka till med allt ni tar för er.

Obs, om ni har helikopterfylla kl 06 på morgonen och hela rummet snurrar, så kan ni fördriva tiden med att titta på New Yorks nyårsfirande live på länken nedan.

New York Stream

Detta inlägg har 456 kommentarer Läs och kommentera här

Egen tidsräkning

Det är märkligt med jultider, vi firar jul hemma i år. När alla ljus är tända och maten är framplockad så känns det som om man är någon annanstans, det vanliga köket förvandlas till ett helt annat rum. Självklart är det sinnet som ändrar sig, men det är en underbar känsla. Det är likadant med dagarna mellan jul och nyår, man håller inte riktigt reda på vilken veckodag det är, det är mer ett eget limbo där det uppstår en egen tidsräkning. Jag mår som en prins i dessa tider, när man kommer ifrån allt och det vanliga inrutade livet ändras till en sorts fri och kravlös tid där man bara glider omkring och äter och umgås med sina nära.

Nä, nu ska jag gå och kolla in någon film och förmodligen somna om 20 min

Så här såg det ut hemma på julafton.

Detta inlägg har 277 kommentarer Läs och kommentera här

Ateljén är låst och brasan i kaminen är tänd

Idag så har jag målat i tre timmar och samtidigt pratat konst med min syssling Per Grunditz, som vanligt så har vi löst alla problem inom konstvärldens märkliga rike Nu har jag släckt ljuset och låst dörren till ateljèn, nu kastar jag in handuken och ska koncentrera mig på att äta, titta på film, slappa och ha det bra.

Igår så blev det klart att jag ska ställa ut på Sjöfartsmuseet i Göteborg i vår, så nu blir det att måla så det glöder efter julhelgen. Jag kommer att gå in lite närmare om vad det är för utställning i början av nästa år, det kommer bli riktigt intressant iallafall. Nä nu ska ställa mig och baka lussebullar och pepparkakor.

Nu vill jag bara önska alla en god jul och hoppas att ni får fina presenter och mycket god mat.

Detta inlägg har 31 kommentarer Läs och kommentera här

December beach

För er som undrar hur det ser ut på Tofta beach/ Gotland på vintern, så är väntan över. Idag så tog jag och min bättre hälft en långpromenad längs havet och sedan vidare in i skogen, känner mig som en ny människa nu, lugnet har tagit över min kropp. Här kommer lite bilder som jag tog på vägen.

Detta inlägg har 2 kommentarer Läs och kommentera här

Julshopping VS Epic darkmetall

O herre min skapare, jag var på julshopping i Stockholm igår. Jag frågade mig innan jag tog de första stegen till in till stan – Hur ska man klara detta utan att bli helt sönderstressad bland alla människor? Jag kom fram till att jag skulle testa en ny variant, att lyssna på stenhård musik under tiden. Typ, bekämpa eld med eld.

Det funkade väldigt bra, jag plöjjde mig fram bland folkmassorna med darkmetal  i hörlurarna, jag är väl inte direkt en så stor konsument av sådan musik men det finns vissa låtar som får en att öka energin rejält. Jag lyssnar på all musik som finns, jag sätter inga begränsningar vad det gäller musikstilar, är det bra gjort eller skapar en viss känsla så finns det alltid tillfällen i livet när den passar in. Efteråt var jag helt lugn i kroppen och dessutom hittade det jag skulle, lugnt och metodiskt. Här nedan är länken till en av låtarna som gick om och om igen under dagen.

 
Nu sitter jag framför braskaminen på Gotland och tar mig själv i handen och säger fan va bra att du flyttade hit

Idag ska jag åka in till Visby och börja inhandla ingredienser till julbaket, som jag sa i ett tidigare inlägg så ska det bli jul utan dess like i år. Jag ska baka allt själv och göra all mat, för att få en riktig känsla av en gammal fin jul.

Visste ni förresten att det har forskats i ämnet julshopping?  Resultat av forskningen blev att när en man är och julshoppar så kan han generellt komma upp i samma stressnivå som en stridspilot har, som är i strid. Säger ganska mycket om hur eländigt det är.

Detta inlägg har 21 kommentarer Läs och kommentera här

Lucia

När man var yngre så var Lucia en riktig festhögtid eller rättare sagt kvällen innan Lucia, oftast så gick man direkt från festen till skolans Luciatåg i ottan. Nu höll jag nästan på att säga - Det var tider det, men jag skippar det

Jag gillar traditioner, speciellt jultiden den är nästan lite helig. Dagarna mellan jul och nyår har inga datum, de har en egen räkning där dagar,timmar och datum upplöses och man bara är.

När jag bodde i storstan så var det Luciafirande i min dotters skola, jag kommer aldrig att glömma det. Massor av stressade föräldrar som hade bråttom till jobbet, plastljus och tomtarna hade typ vanliga kläder med bara en tomteluva som visade att det var Lucia, inget arrangemang överhuvudtaget. Jag stod där och tänkte, fy fan va omagiskt, har inte människan längre någon känsla för traditioner? Ska folk verkligen bara gå till jobbet, handla på vägen hem, titta på tv och börja om?

Ett år senare så hade jag och min familj gjort slag i saken och flyttat från storstan ut på landet på Gotland. När väl Luciafirandet kom så fick jag känslan tillbaka. Hela skolan firade lucia i en tusen år gammal kyrka, med bara levande ljus och ett arrangemang med en stor känsla. Efteråt så gick alla till bygdegården och pratade och umgicks, alla tog sig tid. 

Jag kände att ett hopp om gemenskap uppstod, ett hopp om att inte alla har blivit modemedvetna, traditionslösa konsumenter. För mig är traditioner ett sätt att få ett avbrott i vardagen och att komma i kontakt med det gamla.

Ha en glad Lucia, hälsningar från mig och August.

Detta inlägg har 16 kommentarer Läs och kommentera här

Fixar för ny film

Foto: Daniel Grunditz

Idag så gick jag upp vid 7 tiden, drömde så jäkla konstigt. Jag vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken när man drömmer om att man är på en stor båt och den sjunker, en stor helikopter kommer inflygandes och de kastar ner ett rep som jag utan problem binder runt midjan och blir räddad. I en sådan dröm borde det ju gå åt helsike, ungefär som när man blir jagad i en dröm och man springer i sirap . Med tanke på att jag åker Gotlands båten några gånger i månaden så kanske man borde passa sig :/

I somras skulle jag åka med den båten som blev rammad, om ni kom ihåg. Den lilla Gotlandsbåten blev påkörd av den stora,  i sista sekund så ändrade vi oss och skulle åka en dag senare. Hade till och med biljetterna bokade. Ibland har man tur.

Det är dags att spela in en ny film snart, så jag håller på att samlar ihop idéerna som jag skrivit ner på små lappar de senaste månaderna. Ska bli kul att sätta igång med det igen, det är sådan skillnad från att måla. Målandet är mer en kamp, för man har en bild i huvudet som man tekniskt och så intrycksfullt som möjligt sätta exakt som man vill ha den. En film blir vad det blir, där är det mer öppet för förändringar och direkt spontanitet.

Här kommer lite bilder från min förra film som jag förövrigt ska lägga upp här på bloggen inom snar framtid.

.

Detta inlägg har 23 kommentarer Läs och kommentera här

Efter en vecka i ateljén

Då var helgen på intågande, denna vecka har jag målat på en ny tavla. Den är bara 1/3 klar men jag känner mig ändå nöjd med veckans måleri. Eftersom det är fredag så fick det bli lite Absint av märket Fleur de Lis, en riktigt god spansk Absint med 55 % alkoholhalt och 9 mg/kg thujone( ni vet det där medlet som får en att måla motsattsfärger och skära av sig öronen.) Men än så länge så är båda öronen kvar, men kvällen är ung :\

Brasan är tänd med och fårskinnstofflorna  är på, så nu ska det bli slapparhelg, ska öva inför julen och bara ha det skönt, typ halvsova i soffan och kolla på någon bra film …. Fast jag vet att jag kommer att stå i ateljén imorgon med en cigarill i mungipan ändå

.

Detta inlägg har 16 kommentarer Läs och kommentera här

Bilder från min ateljé

Jag har fått lite förfrågningar om hur det ser ut i min ateljé, så här kommer ett litet klipp. Ska väl tillägga att det är lite stökigare just nu, iallafall i målardelen

Detta inlägg har 4 kommentarer Läs och kommentera här

Hemma med ny inspiration

Då var man tillbaka till Gotland efter sju dagar i Storstan, har inhandlat lite nytt konstmaterial och dragit runt på lite utställningar. Igår var jag på MejanLabs och tittade på en studentutställning med Klas Erickson som var väldigt intressant, efter det till Moderna museet och köpte lite nya böcker. En bok om Lucian Freud och en om symbolism i konsten, båda kändes väldigt inspirerande eftersom man alltid är sökande inom måleriet. När man ändå var i krokarna så gick jag in en stund på Nationalmuseum, mest för att insupa atmosfären.

Idag ska jag påbörja en ny tavla, för en gångs skull har jag det lyxproblemet att jag vet inte vilket motiv jag ska börja på. Jag har varit väldigt flitig på skisseriet på senare tid, det ligger driver med idéer som jag vill göra stora målningar av. Man får väl bara dra ut en i högen och låta ödet bestämma.

Detta inlägg har 3 kommentarer Läs och kommentera här

Tsaren och hans öde

Såg ett riktigt intressant program igår på Axess tv. Det handlade om den ryska tsaren Nicholas II och hans familjs öde. Det är en historia som de flesta har hört talas om men inte riktigt vet hur det gick till när de förlorade makten och blev avrättade av Boljsevikerna. Tsarens familj var väldigt intresserade av fotografi vilket gjorde att man kunde följa en del av deras öde genom foton som var tagna under husaresten och hur livet såg ut efter att han var skrev av sig makten som kejsare över Ryssland.

Nicholas II var vid fronten mot tyskarna i första världskriget när han var tvungen att åka tillbaka till S.t Petersburg, för att det började bli oroligt och han skulle försöka ställa allt till rätta. När han kom fram så blev han förrådd av sina egna generaler och blev tvingad att skriva av sin makt som tsar, om han inte skrev på så skulle de helt sonika döda han och hans familj. Han och hans familj blev satta i husarest och efter ett år, när Bolsjevikerna hade tagit över på riktigt så kom de till deras hus där de satt i arrest och tog ner dem i källaren och avrättade hela familjen. 

När de skulle göra sig av med kropparna så fick de problem, först skulle de bränna dem men det gick inte, så då kastade de ner dem i en grop och försökte spränga dem, men de var fortfarande identitetsbara. De kastade upp dem på ett flak och skulle föra dem till ett annat ställe men då körde bilen fast i marken. Eftersom de inte kom något vart så hällde de syra på kropparna och la dem under en sorts förstärkning av trä som låg på vägen för att det var sankmark, det tog 37 timmar att bli av med dem.

Det var först 1979 som en forskare hittade skeletten efter att ha sett foton på en av avrättarna som hade åkt tillbaka till begravningsplatsen för att ta ett skrytfoto som visade hans bedrift. Tack vare att de visste att de hade hällt syra på dem så kunde de ta prov i marken efter syran, för att hitta kropparna. Forskaren hittade efter år av sökande alla kropparna utan två.

Problemet var den att kommunisterna fortfarande hade makten i Ryssland så forskaren höll det för sig själv ända till 1989, då man för första gången kunde med bevis visa vad som hade hänt tsaren och hans familj… Oj vad det blev historilektion av detta blogginlägget

Tsaren och hans familj, före bolsjevikerna.

Tsaren och hans familj efter bolsjevikerna.

Ibland när man ser vissa personer antingen på bild eller i verkligheten så kan man se att de utstrålar någon sorts mäktighet, att det är något visst över dem. När jag ser foton på Nicholas II så får jag just den känslan. Jag blev faktiskt så intresserad av denna historiska händelse så att jag ska köpa lite böcker om detta och fortsätta läsa om deras öde som blev.

Slutligen, hur kan man va så taskig mot någon som har sådana här coola skor

Detta inlägg har 20 kommentarer Läs och kommentera här

Melankolins kraft

 
Idag sitter jag och skissar med lite melankolisk känsla i bakhuvudet, vet inte riktigt vad det är men det kan väl vara årstiden, det blir mörk innan man har ätit lunch. För mig behöver inte melankoli betyda något negativt, speciellt inte om man målar eller som idag sitter och skissar på nya idéer.

Det kan få en på helt andra tankar och idéerna till nya verk formar sig till något tyngre och mer svårtydande. Jag hittade en bild på Albrecht Durers kopparsnitt Melankoli och jag tycker han exakt har fångat känslan av melankoli i detta klassiska mästerverk.

Självklart är det så för min del att jag tar vara på känslan och spär på den lite med någon passande musik, idag har Regina Spektors – The sword and the pen, gått på högvarv. Så om ni känner er uppåt och livet är på topp, sätt på videolänken nedan och låt mig dra ner er i melankolins rike

Detta inlägg har 17 kommentarer Läs och kommentera här

I år ska det bli jul på allvar

I år ska jag ta det där med julen på fullaste allvar, tänkte jag. Oftast så håller man på med en massa saker och så blir det bara julafton, sen är allt över. Jag tänkte göra konstiga traditionella julrätter som tar flera dagar att tillaga, ju mer komplicerat ju bättre. Det kan vara ganska skönt att gå upp i något annat än konst för en gångs skull.

Jag tror jag ska låsa Spotify kontot så det bara går att spela jullåtar, ta ut alla glödlampor så att man bara kan tända ljus, stänga av värmen så att man bara kan sitta framför kaminen i filtar och dricka varmt

När min dotter var liten så köpte jag julkalendern Trolltider på dvd, tror fasen jag ska titta på den fram till jul. Som sagt i år ska det bli jul på allvar.

Carl Einar Häckner – Tomten trollar

Detta inlägg har 6 kommentarer Läs och kommentera här

Skymningen, månen och jag

Igår så tog jag med mig kameran och gick en lång promenad i skymningen, jag bor på mitt ute på landet på Gotland och det finns mycket inspirerande på en enkel promenad. Här är lite vyer som jag fotade på vägen.

Detta inlägg har Inga kommentarer Läs och kommentera här

Att drömma sig bort

Idag råkade jag snubbla på en riktig gammal favorit på Spotify, det var Max Gazze från Italien. Det är lustigt med musik, den kan ge så starka minnen. År 2000 så åkte hela min släkt ner till Italien till en liten by som heter Impruneta i Florens, där bodde vi i ett gammalt slott som låg på en kulle med utsikt över en dal och byn, när kvällen kom så tog man ett glas vin och satte sig på en stenmur och tittade på utsikten där ljusen från små hus skimmrade i skymningen. Det är en syn som jag aldrig kommer glömma, ljuset, lukten och ljuden var magiska.

När vi åkte in till Florens så tänkte jag att jag skulle försöka hitta någon skiva av grupp eller musikartist som man inte skulle hitta i Sverige, så jag gick in i en skivaffär och hittade en topplista med italienska artister. Jag köpte 6 -7 skivor på måfå och tänkte att någon låt är säkert bra på någon skiva. När jag satte på skivan med Max Gazze blev jag helt hänförd, det var precis min smak.

Nu när man lyssnar på den skivan, så förs man tillbaka till dalen i Impruneta och man kan nästan känna smaken av vedugnsbakad pizza och se kvällsljuset över dalen.

Impruneta.

Här kommer en låt till av Max Gazze – Questo forte silenzio

Detta inlägg har En kommentar Läs och kommentera här

Realisten i Edgar Degas

Såg en dokumentärfilm om Edgar Degas på tv för några dagar sedan, alltså man blir ganska trött på så kallade konstexperter som ska analysera och glorifiera konstnärens arbete. I denna dokumentären så hörde jag en av de mest naiva och löjligaste kommentaren någonsin, det handlade om Edgar Degas ballerinor och teaterbilder. I dokumentären fick man en rundvandring i samma teater som nästan alla hans bilder kommer ifrån.

Nu till det patetiska, konstvetaren hävdade att: – Edgar Degas gick till teatern och sen satt han på olika platser och memorerade bilder som han byggde upp i huvudet, sen gick han hem och tecknade ut bilderna direkt ur huvudet. Även de svåraste vinklarna snett uppifrån satte han med fotolik känsla och med perfekt ljussättning………

Herregud!!!!!!!!!!! Hur naiv får man vara, han gick dit och fotade alla platser gick hem och målade av fotona. Jag fattar inte varför dessa så kallade konstvetare som inte själva kan måla försöker tuta i folk att de gamla mästarna målade fotorealism direkt ur huvudet. De flesta som målar realism har använt sig av modell, stilleben eller hjälpmedel såsom Camera Obscura och på senare tid Kameran.

I Edgar Degas fall är det solklart för han köpte en kamera av Kodak 1896 , det var den första handhållna kameran som man kunde ta med sig hursomhelst. Däremot så var han smart nog att eliminera nästan alla förlagor till sina tavlor, så många bevis finns det inte kvar.

 
Bilden nedan är en av de få överlevande fotonegativen som finns kvar.

Ska också tillägga att jag finner detta extra intressant, för att Edgar Degas är en av mina absoluta favoriter. Det är alltid roligt att förstå hur de gamla mästarna arbetade och vilka hjälpmedel de använde för att göra sitt arbete lite smidigare.

Detta inlägg har 15 kommentarer Läs och kommentera här

Närkontakt

Är nu i storstaden och drar runt på möten och inhandlar diverse konstmateriell, jag har lite nya saker på gång, som innefattar skulptur. Har inte direkt sysslat med skulptur sedan man gick på konstskola för 17 år sedan, men just nu känner jag att jag verkligen behöver bygga något fysiskt 3d verk, gärna ett alldeles för stort masstodontverk som tar 2 månader att göra. Vet inte varför jag känner för det, men så är det och så får det bli

I morse så träffade jag på lite trevliga varelser i förorten i Stockholm, härlig känsla att stå och titta varandra i ögonen för att sedan gå vidare, känns som att blicka in i det vilda livet.

Tyvärr så hade jag bara min mobiltele att fota med, därför är det så dåliga kort.

Detta inlägg har 3 kommentarer Läs och kommentera här

Vad hände med Anna Odell?

Odell blev känd konstnär över en natt och media uppmärksammade hennes examensarbete på Konstfack, på bara några dagar var hon rikskändis och alla hade en åsikt i frågan. Var all uppmärksamhet bra för hennes karriär? Eller kommer hon för alltid bara bli förknippad med sin självmanta intagning på psyket i konstens tecken?

Kan för mycket publicitet skada en konstnärs karriär? Anna lär ju inte kunna hitta på något som kommer att ge henne en sådan stor uppmärksamhet igen, efter psykprojektet så har man inte hört något mer om henne. Kan det vara så att konstyrket håller på att likna musikyrket, att man gör en One hit wonder och sen försvinner?

Hur försörjer man sig på den sortens konst som hon utövar? Om hon också hade skapat något fysiskt som tavlor eller skulpturer, så skulle hon kunnat bli väldigt rik och sålt allt hon producerat, eftersom hon fick en sådan otroligt stor medial uppmärksamhet. Någonstans måste det känts snopet att för en liten stund vara en av Sveriges kändaste konstnär och ändå inte direkt ha tjänat någonting ekonomiskt på det, eftersom med ekonomi så har man råd att fortsätta och utveckla sin konst. Med tanke på att hon har gått fem år på Konstfack för att till slut bli en verksam professionell konstnär och målet måste ju ha varit att till slut kunna leva på sin konst.

Detta inlägg har 15 kommentarer Läs och kommentera här